Jag tar ett djupt andetag för att sedan sucka högt, någon vänder sig om och kollar konstigt men idag är det en sådan dag då ingenting kan golva mig.
Jag känner lugnet och lutar mig tillbaka, för en sekund känner jag att alla tittar på mig som om jag vore någon ny slags människoart förklädd till koala?
Lektionen tar slut och jag ställer mig försiktigt upp. Benen är inte särsklit pålitliga när man suttit i flera timmar och bara slappnat av. Tanken av att ordet idrott ska bli en verklighet får dom att vingla en aning men det är bara tillfälligt. "I'm living the dream" försöker hjärnan säga åt mig, kanske kan tro på det för en sekund om jag har tur.

Surrande röster och ett enda suddigt synfält står framför mig nu, att folk verkligen kan föra sådant oljud trodde jag knappast var sant men idag skulle jag vara okrossbar!
Le, höger vänster, och le igen, traska på, andas, le.. shit, det är fredag.
Sista lektionen och tanken är att vara aktiv i ungefär en dryga timme, men vänta nu vem påstår att man orkar det, inte jag i alla fall.

Jag överlevde: nästa ansträgningsmoment, promenaden hemmåt.
En bitande kyla tar fäste i mina kinder och näsa, 400 m kvar... 450.... 300... jag dör! Aldrig att mina ben bär ända hem. En mjuk soffa tillsammans med en varm och go filt, en kopp varm choklad, bulla och allmänt mysigt framför teven får mig att blicka frammåt och klara de sista metrarna men med nöd och näppe.

Väl hemma väntar inte den där jäkla soffan med en varm filt, och ingen kopp med varmchoklad eller en nybakt bulla vars fan är all ödmjukhet i världen och varför finns det ingen gud som uppfyller min önskan, Åh.
Sätter mig istället utan mat och varm dryck framför datorn med två nya uppdrag, en fredag eftermiddag..

Glad Helg allesammans! :)



bjuder på en skabbig bild från i somras :)